Utveckling Archives - Mickes Figurer

589

Micke Gunnarsson — Fri, 04 May 2018 09:28:12 +0000

Låt mig bara vara jag en stund.

Att be en person som är ledsen, känner sig drabbad av oro och ångest att rycka upp sig eller tänka positivt är helt meningslöst. Det stjälper antagligen mer än det hjälper. Och det är så självklart på något sätt. Vi vill ju vara glada, positiva och känna lycka. Att önska lycka är ju lika naturligt och säkert som att vi en dag ska dö. Vi vet om det, men det händer inte just nu!

Mår vi dåligt så ligger oftast vägen till glädje på ett helt annat plan. Vi måste först våga möta varandra där vi är och inte dör vi önskar att vi skulle vara. Att vi vågar omfamna det sårbara med samma kärlek och tillit till det som bringar lycka. Kanske ska vi sluta värdera så mycket och istället vara där vi är som det är. Just nu finns det mörker. Just nu finns det ljus.

Så omfamna varandra och ge varandra istället utrymme att bara vara. Sedan tar vi ett steg i taget mot ljusare tider. Låt oss börja med att känna doften igen av en blomma istället att ströva efter ett lyckligt liv.

Kram/Micke

Inlägget 589 dök först upp på Mickes Figurer.

591

Micke Gunnarsson — Fri, 04 May 2018 09:22:36 +0000

Hur högt ska du klättra?

Självklart vill de flesta av oss utvecklas, lära oss nytt och gå vidare, men ibland kanske vi missar den viktigaste frågan, Varför?
Många av oss börjar klättra på karriärstegen där det enda drivet till slut blir just att klättra. Vi glömmer bort anledningen till varför vi började över huvudtaget. Karriären blir det viktiga i sig, inte vad vi egentligen håller på med. Du kanske börjar arbeta som förskolelärare för att du älskar barn. Snart blir du Förstelärare , sedan biträdande rektor, sedan rektor och till slut sitter du i ett rum på ett stadshus som sektorschef över barnomsorgen. Du ser inte barn så långt ögat kan nå. Istället sitter du framför en dator och skriver rapporter och går på vuxenmöten. Hela tiden.

Inget fel med detta i sig så länge du känner samma glädje som du gjorde när du steg in första dagen bland barnen. Men om du inte känner lyckan utan istället identifierar dig med titeln och några tusenlappar mer i månaden är kanske resan i sig ganska så knasig. Vart är du på väg? Tänk så skönt att man då har valet och möjligheten att faktiskt klättra ner en bit igen. Se dig omkring. Och påbörja en mer medveten resa. Kanske en annan stege eller varför inte, bara stanna upp och vara där ens hjärta klappar som högst.

Kram/Micke

Inlägget 591 dök först upp på Mickes Figurer.

592

Micke Gunnarsson — Fri, 04 May 2018 09:19:23 +0000

Kroppen är allt en trogen följeslagare!

Den säger oftast till när den inte vill mer eller inte orkar. Den är också alltid här och nu. Men vi tar vår ”rymddräkt” ofta för självklar och förväntar oss att den ska funka 24/7 , men ger vi den kärlek och visar vi den vår tacksamhet?

Tar vi hand om den fysiskt men även mer psykiskt och själsligt? Eller fyller vi den med giftiga ämnen och kanske än värre ”giftiga” tankar? Låter vi den ens bara vara en stund? Eller kan vi inte ens sätta ner vår köttbit på en sten utan att tjattret startar. Hur det rycker i både kropp och knopp efter bara några sekunder. Ständigt på väg någon annanstans… Så kanske skulle vi hedra vår ”rymddräkt” för att vi får låna den en stund. Låta den även vila lite i frid medans vi är vakna. Röra på den, leka med den och se till att de inre trivselreglerna följs?

Bara en tanke.

Kram/Micke

Inlägget 592 dök först upp på Mickes Figurer.

593

Micke Gunnarsson — Fri, 04 May 2018 09:16:53 +0000

Du är aldrig ensam!

Vi har antagligen alla någon gång känt oss som den mest ensamma varelsen i universum. Hur ingen bryr sig eller finns vid ens sida då man behöver en extra hand att hålla i. När ensamheten och meningslösheten knackat på extra hårt och allt kanske känts meningslöst och att man är vilse i ett stort svart hål.

Detta kan låta klyschigt men jag måste ändå bestämt hävda att du aldrig är ensam. Någon bryr sig. Livet bryr sig. Annars hade varken du eller jag andats. Livet vill oss och det finns ingen mening med livet, DU ÄR MENINGEN MED LIVET.
Så om du inte just nu har den där extra handen att hålla i, kanske en vän, partner, kusin, farmor, lärare eller granne…så förstå med ditt hjärta att NGN bryr sig.

Vila i livet så länge, inom kort kommer den där handen att finnas vid din sida och när den väl gör det, TA den.

Kram/Micke

Inlägget 593 dök först upp på Mickes Figurer.

595

Micke Gunnarsson — Mon, 04 Dec 2017 09:16:47 +0000

Det är mycket nu!

Tänk att vi till och med kan sitta på en sten i den lugnaste skog, tillsammans med bara vinden, doften och ljudet av en liten humla och ÄNDÅ uppleva en otrolig stress. Det är så mycket nu! Hur vi en morgon kan ligga i en skön säng med vår kropp vilandes i duntäcke och ÄNDÅ ha panik över hur mycket det är just nu.

Men det är ju självklart aldrig sant i dessa fall och oftast inte i andra heller. JUST NU är det sällan mycket. Just nu kanske det endast är ett telefonsamtal, några tryck på ett tangentbord, en bilresa i en bilstol, en rumpa på en sten i skogen. Just nu är det oftast väldigt väldigt lite.

Det enda stället det är mycket i är våra vilsna och okontrollerade tankar. I våra huvuden helt enkelt! Vi är helt enkelt inte här just nu. Så…nästa gång du pustar över hur mycket det är just nu så stanna upp. Andas och se dig omkring. Kanske börjar du till och med småskratta över hur komiskt det kan vara.
Kram!

Inlägget 595 dök först upp på Mickes Figurer.

596

Micke Gunnarsson — Mon, 04 Dec 2017 09:09:18 +0000

Olika långa ben.

Om våra ben inte alls är lika långa så haltar vi. Detsamma gäller nog vårt inte också. Om insidan och utsidan inte alls är den samma så haltar vi. Det blir en inre konflikt. Ett inre skoskav.

Självklart spelar vi olika roller på livets scen. Men ju konstigare kostymer vi tar på oss ju jobbigare kan det bli. Särskilt när vi inte längre ens är medvetna om att det just bara är en kostym eller en roll vi spelar, utan när vi identifierar oss med den.

Till slut vet vi inte riktigt vem vi är varken bakom scen eller mitt på. Det är då vi behöver hjälp att boka resan som går inåt. Resan som antagligen har ditt hjärta som slutstation.
Kram/Micke

Inlägget 596 dök först upp på Mickes Figurer.

597

Micke Gunnarsson — Tue, 31 Oct 2017 07:09:21 +0000

Vem tror du att du är? Jesus eller?

Vem tror du att du är egentligen!? Buddha? Moder Teresa? Gandhi? Jeanne d’Arc? Rosa Parks? Nelson Mandela? Martin L King? Jesus? Ett helgon?
Hallå kom ner på jorden är du snäll!!

Men är det inte exakt detta vi idag är så tacksamma över?
Att just dessa människor faktiskt kom ner till jorden?

Människor precis som du och jag.

Dessa människor som i grunden är precis likadant skapta som dig och mig. Kött, ben och blod. Vad hade hänt om vi faktiskt hade vågat tro att vi var någon av dessa hjältar? Hur hade en dag som Jesus eller Moder Teresa sett ut? Hade jag förändrat något i mitt beteende? Hade jag ätit annorlunda? Bemött människor annorlunda? Röstat annorlunda i valet? Vem tar du rygg på? Vem är din förebild?

Nästa gång någon anklagar dig för att du leker helgon då du hjälper någon för tionde gången samma dag så bemöt även denna människa på samma sätt.  Säg bara Tack! För du vet innerst inne exakt vad du håller på med!

Så oavsett om du anser dig upplyst eller ej, låtsas att du är det.

Kram/Micke

Inlägget 597 dök först upp på Mickes Figurer.

600

Micke Gunnarsson — Wed, 04 Oct 2017 09:32:23 +0000

Figur nr 400!!!

Detta ska firas!! Och detta motiv kom till mig perfekt denna morgon. Inspirerad av en följares kommentar för ngn vecka sedan.
– Varför i hela friden lägger jag tid på att skapa 400 figurer??
– För att jag vill!! För att jag kan!!

Jag är säker på att samma sak gäller våra barns sätt att vara och agera. De gör saker för att de kan. Sedan är utmaningen för vuxenvärlden att bemöta detta på ett respektfullt och utvecklande sätt. Detta betyder INTE att barn ska få göra vad de vill helt utan gränser. Men även då vi behöver rama in våra barn så ska det ske med respekt och med en tanke ur barnens perspektiv. Det är högst ovanligt att barn väljer att utvecklas med en baktanke att jäklas med oss vuxna.

Kram/Micke

Inlägget 600 dök först upp på Mickes Figurer.

601

Micke Gunnarsson — Mon, 11 Sep 2017 08:29:19 +0000

I väntan på Jultomten?

Självklart ska inte livet gå ut på att ständigt kämpa, stressa, skapa målformuleringar och ett evigt jagande. Men vi får ändå inte glömma att det är här och nu vi har fått chansen. Vi har fått en liten stund här på jorden med obestämt slutdatum. Så om vi nu vill nå något, få uppleva något speciellt, odla något särskilt intresse…så måste vi passa på medans vi lever.

Om detta ska kunna ske skulle jag vilja be dig om att gå från ”önskan” till ”strävan”. Många gånger önskar vi saker. Önskar jag kunde passa tider bättre, önskar jag kunde bli hälsosammare, önskar jag kunde mer on internet, önskar man kunde ha ett roligare jobb…
Så sitter vi där och önskar precis som vi gjorde som barn på julafton.
Lämnar vårt egna öde till jultomten.

Strävan handlar om riktning och aktivitet. Att dedikera sig och börja ta ansvar. Här hoppar vi i tomtedräkten själva. Detta innebär dock hårt arbete på många fronter men det är genom strävan vi sannolikt kommer nå dit vi vill.

Lycka till och ge ditt liv ett syfte!

Kram/Micke

Inlägget 601 dök först upp på Mickes Figurer.

602

Micke Gunnarsson — Mon, 11 Sep 2017 08:24:33 +0000

Trotsiga barn?

Det är lätt att vi vuxna kallar våra barn trotsiga eller att de är i den så kallade trotsåldern. Men i själva verket handlar det nog snarare att våra barn börjar att komma till den punkt då de vill utforska sitt egna ledarskap, sina egna gränser och behov. Hur de som person funkar i samklang med andra barn och framförallt oss vuxna.

Det är synd om vi vuxna då väljer att möta detta behov med att själva snarare bli trotsiga. Det är ju nu våra barn försiktigt börjar be oss om att få lite mer eget ansvar och det är här spännande utveckling kan ske. Dessa egenskaper vet vi ju är viktiga att ha med sig framåt i livet. Att säga ja när man menar ja och nej när man menar nej. Att vilja ta eget ansvar och ha modet att försöka.

Självklart kan det ibland vara jobbigt för alla parter, men bara genom att se ett barn som säger ”Kan Själv!” snarare ur ett utvecklingsperspektiv än ett försök till att trotsa vuxenvärlden, kan göra stor skillnad.

Kram/Micke

Inlägget 602 dök först upp på Mickes Figurer.