Deprecated: Required parameter $shortcode follows optional parameter $content in /customers/8/0/e/mickesfigurer.se/httpd.www/wp-content/plugins/qp-theme-options/includes/shortcode-generator.php on line 25
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/0/e/mickesfigurer.se/httpd.www/wp-content/plugins/qp-theme-options/includes/shortcode-generator.php:25) in /customers/8/0/e/mickesfigurer.se/httpd.www/wp-includes/feed-rss2.php on line 8
Inlägget 591 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Självklart vill de flesta av oss utvecklas, lära oss nytt och gå vidare, men ibland kanske vi missar den viktigaste frågan, Varför?
Många av oss börjar klättra på karriärstegen där det enda drivet till slut blir just att klättra. Vi glömmer bort anledningen till varför vi började över huvudtaget. Karriären blir det viktiga i sig, inte vad vi egentligen håller på med. Du kanske börjar arbeta som förskolelärare för att du älskar barn. Snart blir du Förstelärare , sedan biträdande rektor, sedan rektor och till slut sitter du i ett rum på ett stadshus som sektorschef över barnomsorgen. Du ser inte barn så långt ögat kan nå. Istället sitter du framför en dator och skriver rapporter och går på vuxenmöten. Hela tiden.
Inget fel med detta i sig så länge du känner samma glädje som du gjorde när du steg in första dagen bland barnen. Men om du inte känner lyckan utan istället identifierar dig med titeln och några tusenlappar mer i månaden är kanske resan i sig ganska så knasig. Vart är du på väg? Tänk så skönt att man då har valet och möjligheten att faktiskt klättra ner en bit igen. Se dig omkring. Och påbörja en mer medveten resa. Kanske en annan stege eller varför inte, bara stanna upp och vara där ens hjärta klappar som högst.
Kram/Micke
Inlägget 591 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 592 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Den säger oftast till när den inte vill mer eller inte orkar. Den är också alltid här och nu. Men vi tar vår ”rymddräkt” ofta för självklar och förväntar oss att den ska funka 24/7 , men ger vi den kärlek och visar vi den vår tacksamhet?
Tar vi hand om den fysiskt men även mer psykiskt och själsligt? Eller fyller vi den med giftiga ämnen och kanske än värre ”giftiga” tankar? Låter vi den ens bara vara en stund? Eller kan vi inte ens sätta ner vår köttbit på en sten utan att tjattret startar. Hur det rycker i både kropp och knopp efter bara några sekunder. Ständigt på väg någon annanstans… Så kanske skulle vi hedra vår ”rymddräkt” för att vi får låna den en stund. Låta den även vila lite i frid medans vi är vakna. Röra på den, leka med den och se till att de inre trivselreglerna följs?
Bara en tanke.
Kram/Micke
Inlägget 592 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 593 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Vi har antagligen alla någon gång känt oss som den mest ensamma varelsen i universum. Hur ingen bryr sig eller finns vid ens sida då man behöver en extra hand att hålla i. När ensamheten och meningslösheten knackat på extra hårt och allt kanske känts meningslöst och att man är vilse i ett stort svart hål.
Detta kan låta klyschigt men jag måste ändå bestämt hävda att du aldrig är ensam. Någon bryr sig. Livet bryr sig. Annars hade varken du eller jag andats. Livet vill oss och det finns ingen mening med livet, DU ÄR MENINGEN MED LIVET.
Så om du inte just nu har den där extra handen att hålla i, kanske en vän, partner, kusin, farmor, lärare eller granne…så förstå med ditt hjärta att NGN bryr sig.
Vila i livet så länge, inom kort kommer den där handen att finnas vid din sida och när den väl gör det, TA den.
Kram/Micke
Inlägget 593 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 596 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Om våra ben inte alls är lika långa så haltar vi. Detsamma gäller nog vårt inte också. Om insidan och utsidan inte alls är den samma så haltar vi. Det blir en inre konflikt. Ett inre skoskav.
Självklart spelar vi olika roller på livets scen. Men ju konstigare kostymer vi tar på oss ju jobbigare kan det bli. Särskilt när vi inte längre ens är medvetna om att det just bara är en kostym eller en roll vi spelar, utan när vi identifierar oss med den.
Till slut vet vi inte riktigt vem vi är varken bakom scen eller mitt på. Det är då vi behöver hjälp att boka resan som går inåt. Resan som antagligen har ditt hjärta som slutstation.
Kram/Micke
Inlägget 596 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 597 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Vem tror du att du är egentligen!? Buddha? Moder Teresa? Gandhi? Jeanne d’Arc? Rosa Parks? Nelson Mandela? Martin L King? Jesus? Ett helgon?
Hallå kom ner på jorden är du snäll!!
Men är det inte exakt detta vi idag är så tacksamma över?
Att just dessa människor faktiskt kom ner till jorden?
Dessa människor som i grunden är precis likadant skapta som dig och mig. Kött, ben och blod. Vad hade hänt om vi faktiskt hade vågat tro att vi var någon av dessa hjältar? Hur hade en dag som Jesus eller Moder Teresa sett ut? Hade jag förändrat något i mitt beteende? Hade jag ätit annorlunda? Bemött människor annorlunda? Röstat annorlunda i valet? Vem tar du rygg på? Vem är din förebild?
Nästa gång någon anklagar dig för att du leker helgon då du hjälper någon för tionde gången samma dag så bemöt även denna människa på samma sätt. Säg bara Tack! För du vet innerst inne exakt vad du håller på med!
Så oavsett om du anser dig upplyst eller ej, låtsas att du är det.
Kram/Micke
Inlägget 597 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 599 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Hur ser den verkliga verkligheten egentligen ut? Här och nu?
Vad finns kvar i möter mellan oss människor när rösterna i våra huvud tystnat? När vi bara står där mitt emot varandra? När tyckandet, gissningarna, ryktena och rädslorna lagts till ro? Fråga dig själv. Vad är egentligen sant och vilka slags grundvärderingar vill jag föra vidare till nästa generation och nästa.
Kram/Micke
Inlägget 599 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 605 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Jag skrev ett citat för något år sedan i samband med en samtal med en av mina söner.
”Det är en stor konst att möta människor exakt där de är och inte där man önskar att de skulle vara.”
Detta är en viktig påminnelse för mig i mötet med andra människor. Att möta människor där de är och verkligen försöka utforska vad de behöver, där och då.
Det vill säga att jag inte försöker transformera om en ledsen människa till en glad genom att killa hen under armarna. Att jag inte ber en trött människa rycka upp sig och plötsligt kräva att hen ska vara pigg.
Är du med?
Jag säger inte att det är lätt, men det är viktigt.
Kanske kan mycket lösas genom frågor som:
– Är det något jag kan göra för dig?
– Vill du jag ska sitta jämte dig?
– Hur är läget?
Kram/Micke
Inlägget 605 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 607 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>En klok man sa en gång att om man hamnar i konflikt med någon annan, om man vill plötsligt vill gå till attack eller ge tillbaka….så låt det först gå 24 timmar. Sedan agerar du.
För min egen del måste jag säga att oavsett situation så brukar jag hitta något älskvärt i allt efter en god natts sömn. Detta betyder inte att jag håller med allt och alla men att på 24 timmar så hinner även mitt hjärta in i leken och då brukar det finnas något vackert att förstå även bakom den mörkaste kuliss.
Kram!
Inlägget 607 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 609 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Tänk vad enkelt det är att dagarna bara går. Man möts. Flyttar ihop. Bildar familj. Sätter bo. Jobbar. Man riskerar att glömma bort varandra och kärleken en emellan.
Detta är nog inget konstigt. Men jag tror det är viktigt att inte glömma bort varandra, relationen mellan oss vuxna i en familj. Att visa varandra uppskattning och även odla romantiken. Detta behöver inte bara handla om sex och fysisk intimitet. Det handlar lika mycket om orden, blicken, uppskattning och supporten runtomkring varandra. Att visa kärlek i praktiken. Där gör den sig bäst:)
Om en bil stannar så försöker vi se vad som har hänt. Om någon ny del behövs eller om ngt behöver lagas. Vi söker orsak för att hitta en lösning. Vi skrotar inte bilen bums och köper en ny;)
Kanske är det lite samma sak i relationer. Vi kanske upplever tillsammans att det gått lite i stå. Vi tar varandra kanske lite för mycket för givet. Att vi är självklara för varandra. Men hur kul har vi det egentligen tillsammans? Utan barn? Utan jobb och allt annat?
Hur ser trivselfaktorn ut emellan oss vuxna? Den låga som en gång tog oss hit?
Hur tar vi hand om vår lilla bil?
Lek med tanken.
Lek!
Tänk så mycket det finns att upptäcka bortom alla måsten.
Kram/Micke
Inlägget 609 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 611 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Att släppa in någon i livet på riktigt är inte alltid enkelt. Att blotta sina rädslor och utmaningar. Att vara helt sann tillsammans med någon annan. Men vi vet alla att när det väl sker känns det fantastiskt. När man tillsammans blir vänner eller partners på djupet. När man tillsammans med en annan människa blivit varandras livlinor.
Jag önskar även dig en livlina.
Kram/Micke
Inlägget 611 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>