Hälsa Archives - Mickes Figurer

589

Micke Gunnarsson — Fri, 04 May 2018 09:28:12 +0000

Låt mig bara vara jag en stund.

Att be en person som är ledsen, känner sig drabbad av oro och ångest att rycka upp sig eller tänka positivt är helt meningslöst. Det stjälper antagligen mer än det hjälper. Och det är så självklart på något sätt. Vi vill ju vara glada, positiva och känna lycka. Att önska lycka är ju lika naturligt och säkert som att vi en dag ska dö. Vi vet om det, men det händer inte just nu!

Mår vi dåligt så ligger oftast vägen till glädje på ett helt annat plan. Vi måste först våga möta varandra där vi är och inte dör vi önskar att vi skulle vara. Att vi vågar omfamna det sårbara med samma kärlek och tillit till det som bringar lycka. Kanske ska vi sluta värdera så mycket och istället vara där vi är som det är. Just nu finns det mörker. Just nu finns det ljus.

Så omfamna varandra och ge varandra istället utrymme att bara vara. Sedan tar vi ett steg i taget mot ljusare tider. Låt oss börja med att känna doften igen av en blomma istället att ströva efter ett lyckligt liv.

Kram/Micke

Inlägget 589 dök först upp på Mickes Figurer.

590

Micke Gunnarsson — Fri, 04 May 2018 09:25:13 +0000

Alla vill inte vara en Zlatan!

I takt med att jag fått äran att föreläsa mer inom ledarskap, idrott och föräldraskap så har jag även skapat en del illustrationer. Vill med dessa två figurer påminna oss vuxna om att möta barnet där det är. Att vi dels som föräldrar inte lindar in våra barn i en ohållbar situation där våra barn inte ens kan sluta sin idrott utan att få dåligt samvete då vi vuxna poängterat hur mycket tid, pengar och energi vi lagt ner. Hahaha!

Vad händer då aktiviteten snarare blir ett livskontrakt än en kul grej. Våra barn börjar så gott som alltid sina aktiviteter för det verkar vara lite kul, kompisar etc När sedan aktiviteten plötsligt måste bli det viktigaste i livet kan lusten lätt svalna. När träningen alltid ska komma först! Det som var en gång kul, är numera press och ett måste. Viktiga tankar om ni frågar mig.
Kram/Micke

Inlägget 590 dök först upp på Mickes Figurer.

592

Micke Gunnarsson — Fri, 04 May 2018 09:19:23 +0000

Kroppen är allt en trogen följeslagare!

Den säger oftast till när den inte vill mer eller inte orkar. Den är också alltid här och nu. Men vi tar vår ”rymddräkt” ofta för självklar och förväntar oss att den ska funka 24/7 , men ger vi den kärlek och visar vi den vår tacksamhet?

Tar vi hand om den fysiskt men även mer psykiskt och själsligt? Eller fyller vi den med giftiga ämnen och kanske än värre ”giftiga” tankar? Låter vi den ens bara vara en stund? Eller kan vi inte ens sätta ner vår köttbit på en sten utan att tjattret startar. Hur det rycker i både kropp och knopp efter bara några sekunder. Ständigt på väg någon annanstans… Så kanske skulle vi hedra vår ”rymddräkt” för att vi får låna den en stund. Låta den även vila lite i frid medans vi är vakna. Röra på den, leka med den och se till att de inre trivselreglerna följs?

Bara en tanke.

Kram/Micke

Inlägget 592 dök först upp på Mickes Figurer.

593

Micke Gunnarsson — Fri, 04 May 2018 09:16:53 +0000

Du är aldrig ensam!

Vi har antagligen alla någon gång känt oss som den mest ensamma varelsen i universum. Hur ingen bryr sig eller finns vid ens sida då man behöver en extra hand att hålla i. När ensamheten och meningslösheten knackat på extra hårt och allt kanske känts meningslöst och att man är vilse i ett stort svart hål.

Detta kan låta klyschigt men jag måste ändå bestämt hävda att du aldrig är ensam. Någon bryr sig. Livet bryr sig. Annars hade varken du eller jag andats. Livet vill oss och det finns ingen mening med livet, DU ÄR MENINGEN MED LIVET.
Så om du inte just nu har den där extra handen att hålla i, kanske en vän, partner, kusin, farmor, lärare eller granne…så förstå med ditt hjärta att NGN bryr sig.

Vila i livet så länge, inom kort kommer den där handen att finnas vid din sida och när den väl gör det, TA den.

Kram/Micke

Inlägget 593 dök först upp på Mickes Figurer.

594

Micke Gunnarsson — Fri, 04 May 2018 09:15:53 +0000

Har du fastnat i gnällbältet?

Ibland fastnar vi i det där gnällbältet. Oftast vet vi inte ens om det själva, hur mycket tid vi egentligen spenderar på att just gnälla.
Hur vi plötsligt blandar oss i allt ifrån grannes val av att klippa gräset till kungahusets val av tapeter. Vi har svårt att förstå varför vi har ont i käkarna, nacke och huvud. Varför vi känner oss trötta och ganska så ofta sura.
Har du koll på ditt eget gnäll?

Många av oss kanske vill gnälla då det blivit en del av vår identitet? För vem skulle du vara utan det?
Så om du skulle vara helt ärlig i denna stund…från 1 – 10…vad hamnar du på gnäll-listan?
Hur mycket klagar du på andra och annat varje dag?
Hur mycket energi investerar du på just detta?

Kram/Micke

Inlägget 594 dök först upp på Mickes Figurer.

595

Micke Gunnarsson — Mon, 04 Dec 2017 09:16:47 +0000

Det är mycket nu!

Tänk att vi till och med kan sitta på en sten i den lugnaste skog, tillsammans med bara vinden, doften och ljudet av en liten humla och ÄNDÅ uppleva en otrolig stress. Det är så mycket nu! Hur vi en morgon kan ligga i en skön säng med vår kropp vilandes i duntäcke och ÄNDÅ ha panik över hur mycket det är just nu.

Men det är ju självklart aldrig sant i dessa fall och oftast inte i andra heller. JUST NU är det sällan mycket. Just nu kanske det endast är ett telefonsamtal, några tryck på ett tangentbord, en bilresa i en bilstol, en rumpa på en sten i skogen. Just nu är det oftast väldigt väldigt lite.

Det enda stället det är mycket i är våra vilsna och okontrollerade tankar. I våra huvuden helt enkelt! Vi är helt enkelt inte här just nu. Så…nästa gång du pustar över hur mycket det är just nu så stanna upp. Andas och se dig omkring. Kanske börjar du till och med småskratta över hur komiskt det kan vara.
Kram!

Inlägget 595 dök först upp på Mickes Figurer.

596

Micke Gunnarsson — Mon, 04 Dec 2017 09:09:18 +0000

Olika långa ben.

Om våra ben inte alls är lika långa så haltar vi. Detsamma gäller nog vårt inte också. Om insidan och utsidan inte alls är den samma så haltar vi. Det blir en inre konflikt. Ett inre skoskav.

Självklart spelar vi olika roller på livets scen. Men ju konstigare kostymer vi tar på oss ju jobbigare kan det bli. Särskilt när vi inte längre ens är medvetna om att det just bara är en kostym eller en roll vi spelar, utan när vi identifierar oss med den.

Till slut vet vi inte riktigt vem vi är varken bakom scen eller mitt på. Det är då vi behöver hjälp att boka resan som går inåt. Resan som antagligen har ditt hjärta som slutstation.
Kram/Micke

Inlägget 596 dök först upp på Mickes Figurer.

597

Micke Gunnarsson — Tue, 31 Oct 2017 07:09:21 +0000

Vem tror du att du är? Jesus eller?

Vem tror du att du är egentligen!? Buddha? Moder Teresa? Gandhi? Jeanne d’Arc? Rosa Parks? Nelson Mandela? Martin L King? Jesus? Ett helgon?
Hallå kom ner på jorden är du snäll!!

Men är det inte exakt detta vi idag är så tacksamma över?
Att just dessa människor faktiskt kom ner till jorden?

Människor precis som du och jag.

Dessa människor som i grunden är precis likadant skapta som dig och mig. Kött, ben och blod. Vad hade hänt om vi faktiskt hade vågat tro att vi var någon av dessa hjältar? Hur hade en dag som Jesus eller Moder Teresa sett ut? Hade jag förändrat något i mitt beteende? Hade jag ätit annorlunda? Bemött människor annorlunda? Röstat annorlunda i valet? Vem tar du rygg på? Vem är din förebild?

Nästa gång någon anklagar dig för att du leker helgon då du hjälper någon för tionde gången samma dag så bemöt även denna människa på samma sätt.  Säg bara Tack! För du vet innerst inne exakt vad du håller på med!

Så oavsett om du anser dig upplyst eller ej, låtsas att du är det.

Kram/Micke

Inlägget 597 dök först upp på Mickes Figurer.

598

Micke Gunnarsson — Tue, 31 Oct 2017 07:02:53 +0000

Livet kan väl inte alltid vara kul?

Vi vet alla att livet kommer likt den bästa sparringpartner bjuda oss på visst motstånd. Motstånd som oftast stärker oss i längden. Med den vetskapen så behöver vi själva inte fokusera på just motståndet. Vi behöver inte lägga kraft och energi på att göra det än mer jobbigt för oss. Varken i handling eller tanke.

Men livet kan väl inte alltid vara kul?

Viktiga frågor att ställa!

Så frågar den som antagligen kapitulerat och själv blivit motståndstillverkare. Så frågar den som kanske är för rädd för att faktiskt tro att livet faktiskt kan vara som en bal på slottet…helt underbart.

Så fråga dig själv:
Hur kul har du just nu i ditt liv?
Hur tillverkar du själv kul?
När skrattade du sist?
När skrattade du ihop med någon annan?
Får buset lov att hälsa på i din vardag eller har allt blivit allvarligt?

Vi har livet på oss att leva.
Så självklart bör vi, iallafall enligt mig, har lite kul under tiden.
Och fasiken vet….kanske är det så när det är dags att dra vidare att…roligast vinner?

Kram/Micke

Inlägget 598 dök först upp på Mickes Figurer.

599

Micke Gunnarsson — Wed, 04 Oct 2017 09:42:48 +0000

Så vad är egentligen sant?

Hur ser den verkliga verkligheten egentligen ut? Här och nu?
Vad finns kvar i möter mellan oss människor när rösterna i våra huvud tystnat? När vi bara står där mitt emot varandra? När tyckandet, gissningarna, ryktena och rädslorna lagts till ro? Fråga dig själv. Vad är egentligen sant och vilka slags grundvärderingar vill jag föra vidare till nästa generation och nästa.

Kram/Micke

Inlägget 599 dök först upp på Mickes Figurer.