Saknad Archives - Mickes Figurer

589

Micke Gunnarsson — Fri, 04 May 2018 09:28:12 +0000

Låt mig bara vara jag en stund.

Att be en person som är ledsen, känner sig drabbad av oro och ångest att rycka upp sig eller tänka positivt är helt meningslöst. Det stjälper antagligen mer än det hjälper. Och det är så självklart på något sätt. Vi vill ju vara glada, positiva och känna lycka. Att önska lycka är ju lika naturligt och säkert som att vi en dag ska dö. Vi vet om det, men det händer inte just nu!

Mår vi dåligt så ligger oftast vägen till glädje på ett helt annat plan. Vi måste först våga möta varandra där vi är och inte dör vi önskar att vi skulle vara. Att vi vågar omfamna det sårbara med samma kärlek och tillit till det som bringar lycka. Kanske ska vi sluta värdera så mycket och istället vara där vi är som det är. Just nu finns det mörker. Just nu finns det ljus.

Så omfamna varandra och ge varandra istället utrymme att bara vara. Sedan tar vi ett steg i taget mot ljusare tider. Låt oss börja med att känna doften igen av en blomma istället att ströva efter ett lyckligt liv.

Kram/Micke

Inlägget 589 dök först upp på Mickes Figurer.

611

Micke Gunnarsson — Thu, 22 Jun 2017 06:41:21 +0000

Släpp in mig

Att släppa in någon i livet på riktigt är inte alltid enkelt. Att blotta sina rädslor och utmaningar. Att vara helt sann tillsammans med någon annan. Men vi vet alla att när det väl sker känns det fantastiskt. När man tillsammans blir vänner eller partners på djupet. När man tillsammans med en annan människa blivit varandras livlinor.

Jag önskar även dig en livlina.

Kram/Micke

Inlägget 611 dök först upp på Mickes Figurer.

630

Micke Gunnarsson — Wed, 25 Jan 2017 11:14:54 +0000

Funkar, funkar inte?

När något inte funkar är det lätt att glömma bort allt som FAKTISKT funkar.

Detta är särskilt viktigt att komma ihåg i mötet med våra barn och elever som är under stor utveckling. Det är lätt att trasa sönder motivation, inspiration, nyfikenhet och självkänsla om vi glömmer bort att belysa varandras styrkor.
Det är dessa styrkor vi behöver för att stärka upp våra för tillfället svagare sidor. Om det största fokuset läggs på ”felen” är det lätt att allt tillslut känns fel.

Det vi fokuserar på växer.

Kram!

Inlägget 630 dök först upp på Mickes Figurer.

631

Micke Gunnarsson — Fri, 20 Jan 2017 09:22:37 +0000

Konsten att vilja.

Visst är det vackert att verkligen ”vilja” någon. Ni vet. Vilja någon väl, vilja se någon utvecklas, vilja dela tid tillsammans, vilja älska någon.

Ibland är det kanske bra att själv stanna upp och se över sin egen vilja till sin partner eller vän. Hur tar den sig uttryck i vår relation.
Hur visar jag att jag ”vill” just dig?

Kram/Micke

Inlägget 631 dök först upp på Mickes Figurer.

635

Micke Gunnarsson — Fri, 30 Dec 2016 08:25:51 +0000

Bli Modgivare du med – Ge mod nu.

Ibland sviktar ens mod. Modet att våga men också modet att hålla uppe.

Modet att våga kan vi behöva för att ta tuffa beslut i livet. Kanske behöver vi förlåta någon för att komma vidare? Kanske göra upp med ett missbruk? Byta jobb? Separera från en destruktiv relation? Kanske att fråga chans på någon? Förverkliga en dröm?

Modet att hålla uppe handlar för mig om att tro på den stunden vi fått här på jorden. Att verka för kärleken och bestämma sig för att alltid försöka se solen bortom molnen.

Modtransfusion

Men ibland tryter modet. Det är då vi kan vara i behov av modtransfusion.
Att ha någon där som är beredd att dela och ge av sitt mod. Någon som ser en, vill lyssna och inte ger upp sin tro på en. Någon som för tillfället har mod nog att det räcker till andra.
Och som vi alla vet…ger vi mod i lagom mängder är det ingen fara för oss själva, tvärtom det kommer nytt!

Men en givare kräver en mottagare. Så kanske ska du idag inför det nya år som är bakom knuten fråga dig:

Är jag i behov av nytt mod?

Eller

När gav jag mod senast?

Kram och Gott Nytt År!
/Micke

Inlägget 635 dök först upp på Mickes Figurer.

649

Micke Gunnarsson — Thu, 27 Oct 2016 05:41:35 +0000

Som vi alla vet är livet både upp och ner. Tänk så viktigt och skönt det är att ha någon vid sin sida för att fira när du går upp. Men tänk också så viktigt och skönt det är att ha någon vid sig även då det går ner.

Vi får aldrig glömma bort att visa tacksamhet och kärlek till de som står kvar där och omfamnar oss i alla våra slags kullerbyttor.

Kanske har du någon du särskilt vill tacka idag? Kanske en blomma, en hälsning eller någon du vill berätta om här?

Tack för att ni finns!

Inlägget 649 dök först upp på Mickes Figurer.

658

Micke Gunnarsson — Sat, 03 Sep 2016 06:12:45 +0000

”Ibland behöver man en kram och nån som säger att allt kommer bli bra.”

Exakt dessa ord skrev en tonåring och vän till mig för några dagar sedan.

”Jag känner mig ensam i världen.”

Skrev en annan ung människa efter en av mina föreläsningar i veckan.

Tänkt så viktigt det är att vi finns där för varandra. Att vi vågar tro på medmänskligheten och att den räcker längre än vi anar. Att vi vågar vara där för varandra. Att vi, framförallt vuxna, tar vårt ansvar och ser bortom titlar som exempelvis elev, ensamkommande, Karlssons dotter, Sven, Mohammad, Erica…

Att vi vågar möta dessa unga människor med en öppen famn.
Och att vi faktiskt också vågar tro på att allt kommer att bli bra.

Jag älskar Timbuktus rader… Det ordnar sig, det gör det alltid.

Kram/Micke

Inlägget 658 dök först upp på Mickes Figurer.

667

Micke Gunnarsson — Wed, 15 Jun 2016 05:15:24 +0000

När jag var liten så kunde jag ibland drabbas av panik och bli så grymt ledsen då jag började tänka på döden. Jag satt i mammas famn och grät. Jag ville inte att mamma och pappa skulle dö och lämna mig ensam.

Mina föräldrar lugnade mig då så vackert och sa att när det väl var dags då skulle jag själv vara vuxen och så gammal att det skulle kännas helt annorlunda. Då skulle jag inte bo hemma, jag skulle själv jobba och ha egna barn. Mamma och pappa skulle vara såå gamla.

De orden brukade lugna mig och jag antog att jag då som liten inte kunde förstå hur det skulle vara att bli så gammal. Men som mamma och pappa sa, det skulle nog kännas helt annorlunda då.

Idag har jag egna barn, fru, ett jobb och är vuxen. Men jag inser en sak ändå, jag kommer aldrig bli vuxen nog för att vilja släppa taget om er.
Döden skrämmer mig dock inte längre, det är ett liv utan er jag inte kan förstå.

Men som vuxen kan jag lugna ner mig själv enklare idag. Jag gläds åt de dagar jag får och de minnen som skapas. Och när mina barn kommer till mig med samma rädsla. Så svarar jag som ni alltid har gjort.
Och tänker..

…att allt har sin tid.

Älskar er.

Ps. Och oavsett hur vuxen jag kommer att bli kommer jag alltid att vara ett barn till er.

Kram/Micke

Inlägget 667 dök först upp på Mickes Figurer.

673

Micke Gunnarsson — Sun, 08 May 2016 06:49:36 +0000

Framtiden uppenbarar sig alltid här och nu, om inte så är det bara en tanke.

Men samtidigt är ju framtiden en slags dragkraft, ett lok som drar oss framåt. Här finns det plats för drömmar, mål, önskningar, planerade tillfällen, födelsedagar, förväntningar, upplevelser osv
Framtiden bör ju vara ett slags HOPP för oss alla. Det är här framme meningen finns. Meningen som sedan blir ett NU. Hahaha….lite djupt kanske. Men fundera verkligen på det.

Så hur använder du din framtid? Vad har du den till??
Använder du den som en drivkraft. En kick att få vakna ännu en dag?
Eller använder du framtiden för att oroa dig, känna ängslan eller kanske till och med som ett hot och en börda. Hemska framtid?

I och med att framtiden bara är verklig här och nu så kommer din användning av den påverka ditt liv, här och nu.
Du måste i de fall du kan försöka välja vad du ska ha den till. Framtiden. Hur ska du förhålla dig till den.
Försök bestämma dig. Ety är en rolig övning.

Kram/Micke

Inlägget 673 dök först upp på Mickes Figurer.

677

Micke Gunnarsson — Wed, 20 Apr 2016 05:10:14 +0000

Ja vad svarar vi på frågan då vi står där och gråter över något som hänt i vårt liv. Vad svarar vi vårt barn?

Antagligen svarar vi att det är helt ok för pappa eller mamma att gråta och vara ledsen. Att det har inte med hur stora vi är.

Våra barn har inte alltid den förmågan att kunna berätta om varför man är ledsen just nu. Och kanske är inte det den viktigaste frågan. Det viktigaste är att vi bejakar och förstår att känslan är sann för barnet just nu, oavsett känsla. Och att vi ger barnet möjligheten att berätta.

Ibland glömmer vi detta som vuxna.

Uttryck som:
– Du som är så stor ska väl inte gråta!
– Slabbemaja! Du ska då alltid spilla.
– Se så! Det var väl inte så farligt, upp med dig nu igen!
– Herregud, det var ju bara lite glass som ramlade av, du har ju mer kvar i struten, skärp dig nu!

Jag har garanterat uttryckt mig många gånger på detta vis. Men jag inser idag att det kanske inte var helt ok. Inte om jag ska ta hänsyn till mitt barns självkänsla och sina känslor.
Jag känner ingen skuld i detta, tvärtom är jag glad att jag som vuxen börjat reflektera över mig själv och mitt relationsbyggande med andra människor, stora som små.

Kram/Micke

Inlägget 677 dök först upp på Mickes Figurer.