Låt mig bara vara jag en stund.

Att be en person som är ledsen, känner sig drabbad av oro och ångest att rycka upp sig eller tänka positivt är helt meningslöst. Det stjälper antagligen mer än det hjälper. Och det är så självklart på något sätt. Vi vill ju vara glada, positiva och känna lycka. Att önska lycka är ju lika naturligt och säkert som att vi en dag ska dö. Vi vet om det, men det händer inte just nu!

Mår vi dåligt så ligger oftast vägen till glädje på ett helt annat plan. Vi måste först våga möta varandra där vi är och inte dör vi önskar att vi skulle vara. Att vi vågar omfamna det sårbara med samma kärlek och tillit till det som bringar lycka. Kanske ska vi sluta värdera så mycket och istället vara där vi är som det är. Just nu finns det mörker. Just nu finns det ljus.

Så omfamna varandra och ge varandra istället utrymme att bara vara. Sedan tar vi ett steg i taget mot ljusare tider. Låt oss börja med att känna doften igen av en blomma istället att ströva efter ett lyckligt liv.

Kram/Micke