Deprecated: Required parameter $shortcode follows optional parameter $content in /customers/8/0/e/mickesfigurer.se/httpd.www/wp-content/plugins/qp-theme-options/includes/shortcode-generator.php on line 25
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/0/e/mickesfigurer.se/httpd.www/wp-content/plugins/qp-theme-options/includes/shortcode-generator.php:25) in /customers/8/0/e/mickesfigurer.se/httpd.www/wp-includes/feed-rss2.php on line 8
Inlägget 591 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Självklart vill de flesta av oss utvecklas, lära oss nytt och gå vidare, men ibland kanske vi missar den viktigaste frågan, Varför?
Många av oss börjar klättra på karriärstegen där det enda drivet till slut blir just att klättra. Vi glömmer bort anledningen till varför vi började över huvudtaget. Karriären blir det viktiga i sig, inte vad vi egentligen håller på med. Du kanske börjar arbeta som förskolelärare för att du älskar barn. Snart blir du Förstelärare , sedan biträdande rektor, sedan rektor och till slut sitter du i ett rum på ett stadshus som sektorschef över barnomsorgen. Du ser inte barn så långt ögat kan nå. Istället sitter du framför en dator och skriver rapporter och går på vuxenmöten. Hela tiden.
Inget fel med detta i sig så länge du känner samma glädje som du gjorde när du steg in första dagen bland barnen. Men om du inte känner lyckan utan istället identifierar dig med titeln och några tusenlappar mer i månaden är kanske resan i sig ganska så knasig. Vart är du på väg? Tänk så skönt att man då har valet och möjligheten att faktiskt klättra ner en bit igen. Se dig omkring. Och påbörja en mer medveten resa. Kanske en annan stege eller varför inte, bara stanna upp och vara där ens hjärta klappar som högst.
Kram/Micke
Inlägget 591 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 595 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Tänk att vi till och med kan sitta på en sten i den lugnaste skog, tillsammans med bara vinden, doften och ljudet av en liten humla och ÄNDÅ uppleva en otrolig stress. Det är så mycket nu! Hur vi en morgon kan ligga i en skön säng med vår kropp vilandes i duntäcke och ÄNDÅ ha panik över hur mycket det är just nu.
Men det är ju självklart aldrig sant i dessa fall och oftast inte i andra heller. JUST NU är det sällan mycket. Just nu kanske det endast är ett telefonsamtal, några tryck på ett tangentbord, en bilresa i en bilstol, en rumpa på en sten i skogen. Just nu är det oftast väldigt väldigt lite.
Det enda stället det är mycket i är våra vilsna och okontrollerade tankar. I våra huvuden helt enkelt! Vi är helt enkelt inte här just nu. Så…nästa gång du pustar över hur mycket det är just nu så stanna upp. Andas och se dig omkring. Kanske börjar du till och med småskratta över hur komiskt det kan vara.
Kram!
Inlägget 595 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 596 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Om våra ben inte alls är lika långa så haltar vi. Detsamma gäller nog vårt inte också. Om insidan och utsidan inte alls är den samma så haltar vi. Det blir en inre konflikt. Ett inre skoskav.
Självklart spelar vi olika roller på livets scen. Men ju konstigare kostymer vi tar på oss ju jobbigare kan det bli. Särskilt när vi inte längre ens är medvetna om att det just bara är en kostym eller en roll vi spelar, utan när vi identifierar oss med den.
Till slut vet vi inte riktigt vem vi är varken bakom scen eller mitt på. Det är då vi behöver hjälp att boka resan som går inåt. Resan som antagligen har ditt hjärta som slutstation.
Kram/Micke
Inlägget 596 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 601 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Självklart ska inte livet gå ut på att ständigt kämpa, stressa, skapa målformuleringar och ett evigt jagande. Men vi får ändå inte glömma att det är här och nu vi har fått chansen. Vi har fått en liten stund här på jorden med obestämt slutdatum. Så om vi nu vill nå något, få uppleva något speciellt, odla något särskilt intresse…så måste vi passa på medans vi lever.
Om detta ska kunna ske skulle jag vilja be dig om att gå från ”önskan” till ”strävan”. Många gånger önskar vi saker. Önskar jag kunde passa tider bättre, önskar jag kunde bli hälsosammare, önskar jag kunde mer on internet, önskar man kunde ha ett roligare jobb…
Så sitter vi där och önskar precis som vi gjorde som barn på julafton.
Lämnar vårt egna öde till jultomten.
Strävan handlar om riktning och aktivitet. Att dedikera sig och börja ta ansvar. Här hoppar vi i tomtedräkten själva. Detta innebär dock hårt arbete på många fronter men det är genom strävan vi sannolikt kommer nå dit vi vill.
Lycka till och ge ditt liv ett syfte!
Kram/Micke
Inlägget 601 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 602 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Det är lätt att vi vuxna kallar våra barn trotsiga eller att de är i den så kallade trotsåldern. Men i själva verket handlar det nog snarare att våra barn börjar att komma till den punkt då de vill utforska sitt egna ledarskap, sina egna gränser och behov. Hur de som person funkar i samklang med andra barn och framförallt oss vuxna.
Det är synd om vi vuxna då väljer att möta detta behov med att själva snarare bli trotsiga. Det är ju nu våra barn försiktigt börjar be oss om att få lite mer eget ansvar och det är här spännande utveckling kan ske. Dessa egenskaper vet vi ju är viktiga att ha med sig framåt i livet. Att säga ja när man menar ja och nej när man menar nej. Att vilja ta eget ansvar och ha modet att försöka.
Självklart kan det ibland vara jobbigt för alla parter, men bara genom att se ett barn som säger ”Kan Själv!” snarare ur ett utvecklingsperspektiv än ett försök till att trotsa vuxenvärlden, kan göra stor skillnad.
Kram/Micke
Inlägget 602 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 604 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Oftast då vi längtar tillbaka eller till en annan plats beror det på att vi inte vill vara där vi är. Och anledningen till att vi inte vill vara där vi är beror oftast på rädslor inom oss.
Antagligen så krävs det i denna situation nya tankar, agerande, kunskap eller möten för oss och är vi då rädda blir vi lätt emot. Är vi nyfikna blir vi istället för.
Nutiden och tankar om framtiden gör oss lätt inkompetenta. Vi känner att vi inte räcker till. Vi förstår helt enkelt inte tillräckligt. Plötsligt är du återigen nybörjare. Och så har det alltid varit. Och så kommer det alltid att bli.
Idag upplever exempelvis många vuxna denna känslan när det kommer till digitalisering och integration.
Det var bättre förr säger vi med en längtan om att slippa vara här och nu. Men det kommer du aldrig att kunna ändra på. Möjligtvis var DU bättre förr och så kommer det också antagligen alltid att upplevas.
Kram/Micke
Inlägget 604 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 607 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>En klok man sa en gång att om man hamnar i konflikt med någon annan, om man vill plötsligt vill gå till attack eller ge tillbaka….så låt det först gå 24 timmar. Sedan agerar du.
För min egen del måste jag säga att oavsett situation så brukar jag hitta något älskvärt i allt efter en god natts sömn. Detta betyder inte att jag håller med allt och alla men att på 24 timmar så hinner även mitt hjärta in i leken och då brukar det finnas något vackert att förstå även bakom den mörkaste kuliss.
Kram!
Inlägget 607 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 610 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Ibland hör jag att vi måste lära oss att ha tråkigt också. Alfons Åberg fick höra som barn av Farmor vikten i att ha tråkigt. Jag håller inte med. Det jag däremot tror vi behöver mer än någonsin, barn som vuxen är stunder av stillhet. Stunder att bara vara. Stunder utan måsten och krav. Stunder där vi känner oss till freds utan görande utan även ro i ett varande.
Men hur svårt kan det va??
Svar: Jättesvårt!! Framförallt på grund av två saker tänker jag.
Det strider mot allt vi lärt oss från att vi var barn. Vi fostras snabbt in i prestation, mål, duktig, karriär, betyg, medaljer, framgång, produktion och att vi hela tiden måste vara nyttiga. Nyttiga för allt och alla. Annars kallas vi lata, oansvariga och parasiter. Vi tror till slut att vi är vår prestation. Värdet av mig är hur bra jag presterar.
Ju mindre vi gör ju mer kommer vi att känna. Vi gör det när vi äntligen får lov att möta oss själva. Känner. När saker kommer till ro. Många beskriver den vemod, ledsamhet och stress vi känner då jobbtakten slår av inför sommaren. ”Jag som borde vara glad går istället runt och blir ledsen.” Så vi bygger en större altan istället. Planterar om blommorna, målar om det nymålade staketet och klipper gräset en extra gång. Då slipper vi känna.
Men så orkar man väl inte ha det i längden?
Svar: Nä
Ju snabbare du kör med bilen ju mindre lär du se Så jag ber dig att sakta ner. Låt känslorna komma. Låt andra tycka vad de tycker. Ha inte tråkigt. Ha istället en nyfiken vacker stund med dig själv. Fokusera på upplevelsen istället för prestationen.
Kram/Micke
Inlägget 610 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 612 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Jag säger det igen. Det träd som klarar sig bäst i katastrofer är palmen. Den är så pass böjlig i sin stam att den kan lägga sig jäms med marken. De rigida och stabila ekarna är de som ryker först.
Så hugg inte en massa sanningar i sten. Världen förändras och du med den. Så försök vara öppen. Försök våga möta morgondagen så ren från hårdkodade tankar som möjligt. Det är då livet kan få möjlighet att erbjuda oss så mycket som möjligt.
Kram/Micke
Inlägget 612 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Inlägget 617 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>Ibland tror jag vi gör livet så grymt mycket klurigare än det egentligen är. Vi hakar upp oss på mängder av småsaker som egentligen bara finns i våra huvud. Kanske är det dags att släppa dig och gå vidare? (OBS! Vill verkligen dock betona, dels av egen erfarenhet, att vissa saker kanske vi inte bara kan ”släppa”. Vissa saker kräver mer tid, hjälp och stöd.)
Kram/Micke
Inlägget 617 dök först upp på Mickes Figurer.
]]>